Gå i ide!

In - by Elisabeth

Precis så ville jag göra direkt då Soul Tan galopperade i sitt Breedersförsök på Solvalla förra helgen. Hopplöst att jag skulle starta honom ännu en gång då jag absolut vet att han gjort mer än vad vi kunnat hoppas på som treåring och egenuppfödd. Det är ju så att misslyckanden gör vi för att lära oss, men ibland undrar jag hur mycket sanning det ligger i det. Vi skall kontrollera att det inte finns slitningar eller annat som stört Soul Tan nu på tisdag hos veterinär då även Laura Sånna går på återbesök. Är hon ok är det bara att anmäla ut i lopp i vinter som det är tänkt med henne och mig.

Bungle Rain ser ut att klarat sin konvalescens på bra sätt, skall även han på återbesök om drygt en vecka. Jag vill väldigt gärna att det är ok med honom och att vi kan börja den långa vägen mot kval i vår.

Vi får ta hand om våra misstag nu från det som varit och kämpa vidare, finns inget annat. Vad skulle vi annars göra med tiden om inte slita och släpa. Till exempel har jag vinterskott hela stallet under veckan som gått. Sex hästar och det kände på kan jag meddela. Skönt i alla fall när en sådan viktigt sak är ordnad.

Sedan är det så att detta år hitintills inbringat nästan halva millen på helt egna hästar och eget jobb. Kan kan man tänka på när det ser mörkt ut.

Everst Sisu fick avstå sin planerade sista start för åter som jag tänk den 6/11. Det blev fruset och hårt, dåligt underlag att göra de pass jag ville inför loppet. Klokt av mig att denna gång kunna stanna vid ett bra resultat( SM tvåa i amatörloppet) och göra vinter. Han och jag kommer ut igen i vår och kommer inget konstigt i vägen står vi i vinnarcirkeln igen.

Julen 2018 är inte fullt två månader bort och det bekommer mig inte alls faktiskt. Blir troligen ännu mindre pynt och ännu mindre överflöd av mat jämfört med 2017. Härligt, det finns så mycket annat i livet än att göra det som känns jobbigt.

Jag har tappat min mamma ganska nyligt, tänker på henne då och då som jag alltid gjort. Vi har inte haft någon nämnvärd kontakt på många år men det känns tomt ändå. Kanske blir jag påmind om tiden som rusar och hur viktigt det är att tänka på sin hälsa, vara tacksam över det man skapat samt njuta av det.. Det blir också ännu viktigare att gå sin egen väg och ta vara på tiden fullt ut.

Tror min mamma hade svårt för detta tyvärr, men nu har hon möjlighet att återförenas med min bror någonstans. De var mycket nära varandra här på jorden.

Vi kämpar på med vårat ett tag till.